Lussekatter, varför?

Lussekattens historia

Ibland känner jag mig som ett barn, nyfikenheten måste stillas. Det är inte fel att ställa frågan, varför? Barn är fantastiska på att fråga varför, men som vuxen så antas man kunna och ingen vill känna sig dum och fråga varför.

En undran jag har haft idag är "Varför bakar och äter vi Lussekatter?" "Varför har vi Saffran i Lussekatterna?"

Kanske triviala frågor, men jag vill veta.

När jag börjar och söka informationen så inser jag att det här är fyllt med skrönor så jag får göra en egen tolkning och sammanställning. Så gott folk, detta är inte en absolut sanningen utan en folksaga.

Till att börja med så har Lussekatter inget med Lucia att göra som man lätt skulle kunna tro.

Bakverket härstammar från den katolska tiden. Då skall stiftens biskopar klätt ut sig till St. Nikolaus (jultomten), julens skyddshelgon. Han delade ut bullar och äpplen till alla snälla barn, de lata fick däremot smisk av en man som hade klätt ut sig till Djävulen.

På 1600-talet byte man ut St. Nikolaus mot jesusbarnet och Djävulen (Lucifer) uppträdde oftast som en Djävulskatt. Eftersom djävulen ansågs vara ljusskygg så smaksattes bullarna med solgul Saffran och formades som solkors så brödet skulle skrämma bort honom.

I Sverige började de rika äta lussekatter med Saffran mot slutet av 1600-talet. Men bara i landskapen runt Mälaren, i Östergötland och på Gotland. När vi började fira Lucia på 1800-talet spreds lussekatterna över hela landet.

Saffran kommer från en Krokus (Crocus sative) som odlas i Spanien. Det går åt c:a 160 000 st blommor för att få fram ett kilo Saffran. Blommorna måste plockas i gryningen innan de vissnar i solen, så tajmingen är väl hyfsat viktig :-)

Saffran är en krydda som användes runt medelhavet långt innan Kristus. Som så många andra kryddor ansågs den ha en helande effekt och ordinerades mot förkylning och sömnlöshet.

Romarna som är kända för sitt överflöd började använda Saffran som parfym, kosmetika och till bad. Kleopatra sägs ha använt Saffran som ögonskugga.