Om KärlekenO älskade flicka, du är stålet och jag är flintan.
Låt stålet komma i beröring med flintan och det skall uppstå en gnista som nedfaller i mitt hjärtas torra fnöske, det skall uppflamma till en stor brasa.
Släck inte denna eld med livets vattenpyts utan uppehåll den med hoppets blåsbälg.
Stäng inte hjärtats vedbodsdörr, låt mig hämta några av kärlekens barkbitar varmed vi kunna underhålla denna eld.
Sätt ditt hjärtas gryta på min kärleks träfot och låt oss koka denna sällhets vattenvälling som flitigt omrörd med kärlekens stora slev aldrig skall smaka vidbränd.
Och låt mig med kärlekens mjuka sotviska få borttaga det sot som vill hindra våra hjärtans luftedrag.
O min vän, tillåt mig med kärlekens stora tub skåda bakom ditt hjärtas kulisser för att upptäcka det frö som nedsatts i din varma drivbänk för att skyddas mot tvivlens kalla vinter. Det skall vattnas med sällhetens stora vattenkanna och växa upp för att inbärgas i vår gemensamma lada. Låt mig med kärlekens mjuka dammvippa få smeka dina plantröda kinder.
O älskade, slut mig i din brinnande famn och låt mig drömma om din själs stora glasögon som likt två brinnande brasvedsstickor nedbränt i min själs lyktglas.
Förskjut mig ej på kärlekens rankiga skottkärra utan tänk på mig, din vän vars hjärtas tjärtunna för evigt brinner för dig.
Ur Hilmas Öhmans skrifter
