En höstdag i skogen

Härom dagen var det oerhört skönt i Malmötrakten. Jag bestämde mig för att ta en en tur till skogen med min nya kamera. Jag har försökt att sammanställa lite bilder så att ni kan följa med på turen.

Den här resan gick på några timmar för mig, men för de som väljer att hänga med nu kommer det att vara ett något långsammare tempo.

Jag valde Bokskogen utanför Malmö. För att komma dit måste man köra vroom, vroom bil.


Ahh, vilket underbart väder. Man kan inte riktigt förstå att det är december och Jultomten håller igång nissarna som bäst i verkstaden och vallar medarna för att nå mig och alla andra snälla barn med sina klappar i tid.

Det här skall bli så spännande, första gången i skogen med en kamera. Vad kommer jag att stöta på? Kommer jag att hitta några betagande kompositioner? Jag kan inte beskriva med ord hur det kittlar i magen, nyfikenheten och förväntningarna gör mig ytterst exalterad. Fel, jag är riktigt upphetsad.

När jag går från parkeringen så når jag kanalen som omger Paviljongen i Bokskogen, den är stängd och öde. Änderna plaskar frenetiskt och ser ut att stormtrivas i det kyliga vattnet. De kraxar lite lätt, precis som om de vill prata med mig. Vad vill dom, vill ni att jag skall hoppa i och göra er sällskap? Tyvärr måste jag göra er besvikna små vänner, jag badar inte under 25 grader.

Jag bestämmer mig för att följa 2km markeringarna. Lite fegt är det att inte ta sig in i skogen och låta den primitiva grottmänniskan inom mig ta över och låta sinnena navigera mig genom skogen.

Efter stund så förstår jag varför jag var feg. Jag ser den lille pågen framför mig (det kunde varit jag), han är rädd för det är så många konstiga ljud i skogen. Ohh, knakade inte precis bakom mig? Vad är det, finns det något där?

"När man gått vilse blir man ofta rädd och osäker"

Vilken tur att jag håller mig till stigen, för det kan lätt bli kusligt i skogen. Det är underbart vackra färger runt omkring mig. Löven täcker stora delar av marken och de avklädda träden släpper igenom kämpande solstrålar som envist trycker sig förbi de regntunga molnen.

Min vandring fortsätter, men helt plötsligt reser sig något majestätiskt i skogen. Det är nästan som en uppenbarelse, jag måste stanna upp och samla mig. Det är som om allt ljus från den svaga solen koncentrerar sig för att visa mig något. Det tvingar mig att lyssna till naturen, jag reagerar instinktivt och blixtsnabbt med kameran.

To be continued ...........