Det finns de som tvivlar......

Fredagens Pasta Carbonara

Som sagt, det finns de som tvivlar på att jag genomför fredagens meny. Låt dem tvivla, jag njuter.

Fredagens Carbonara var god och den lockade fram kameran, bildbevis till tvivlarna. Här skulle det nog passa bättre med en makro glugg för att fånga den krämiga kompositionen.

Japp, ett nördområde till i mitt liv!

Jag har nog tagit 400 bilder denna vecka och det har kanske varit tio bilder som jag kommer att spara. Det är inte så lätt att få till en bild som säger något.

Det börjar kännas som att jag långsamt dras in i en ny värld. Som vanligt har jag en förmåga att bli lite lätt fanatisk och försöker ta mig in i ämnet på detaljnivå, allt för att krångla till det.
Samtidigt är det ofantligt roligt att skapa något.

Tanken med fotografering för min del är egentligen att det skall komplettera mina artiklar inom hifin. Det kommer nog också att bli en del bilder på mat. Tror jag måste införskaffa en makro glugg.

Dax att starta Pastan.

Tjingeling!

En ensam Fredag

Pasta Carbonara

Återigen blir det en fredag som inte består av en mysig kväll tillsammans med kvinnligt sällskap. Min sambo beger sig ut på tjejkväll och jag agerar limosineservice, hoppas på bra dricks.

Men jag skall ju äta än då, men jag får nöja mig med vatten till maten.

Imorgon tänkte jag laga Pasta Carbonara. En rätt som är snabb, enkel och lättlagad. Tyvärr kräver en Pasta Carbonara egentligen rött vin, men, men, vatten får det bli.

Ok, då kör vi.

1 pkt bacon

500 gr pasta tagliatelle

4 ägg

2 dl riven färsk parmesanost, dvs ingen torkade historia på burk eller påse.

4 dl grädde

Svartpeppar

Tärna baconskivorna och stek dem knapriga, slå över dem på en tallrik med hushållspapper som får suga upp fettet.

Koka pastan i en stor kastrull enligt anvisningar på paketet, låt den rinna av i durkslag och häll sedan tillbaka i kastrullen.

Medans pastan kokar vispar vi ihop ägg, parmesan och grädde i en skål. Vänd sedan ner det knaperstekta baconet.

Slå såsen över pastan och låt den fästa jämnt på Tagliatellen.

Värm på grytan tills såsen tjocknat något, smaka av med salt, grovmalen svartpeppar och garnera med hackad persilja.

Dricka blir som sagt vatten.

Musik då? Nu skall det spelas kan ni tro. Eftersom jag kan bestämma helt och hållet själv och man känner sig lite ensam och "Blue", då blir Blues ett utmärkt val.

Jag fyndade idag denna platta på vinyl och den kommer att gå varm på hög volym.

Min Platta är ingen London pressning utan en UK release från Decca. Skivan är inspelad 1967 och svänger något vansinnigt.

Här finns en ung Mick Taylor med på Lead Guitar innan han blev mer känd som en Rolling Stones medlem. Inte lätt att ta vid efter Eric Clapton, men jag klagar inte, jag bara sitter och njuter.

Bra Blues, grabbar, hög volym och öl är något som hör ihop och denna skiva gör det smärtsamt tydligt att alla dessa ingredienser saknas förutom hög volym.

Ha en skön Fredag!

Det här är riktigt roligt!

Nikon D80

Det blev en Nikon D80 när jag stod inne i affären, det var väl inte ett helt oväntat beslut för mig. Jag börjar med kitobjektivet 18-70/3,5-5,6, får känna mig för och se vad jag kan behöva mer.

Idag har jag bara fotat manuellt, klart mycket roligare. Oj vad mycket man har att lära. Installerade det medföljande PictureProject för att kunna hantera bilderna i datorn. Det var lätt att komma igång med, men det har stora begränsningar. Fick även tryckt in CS2 i datorn, det är något att bita i.

En bild med lite julstämning

Den tog jag med Objektiv: 18-70mm F/3.5-4.5 G

Brännvidd: 52mm

Exponeringsläge: Manuell

Ljusmätningsmetod: Flerfältsmätning 6 sekund(er) - F/7.1

Trotjänaren!

Kaffemaskinen IZZO Vivi

Det är säkert 2-3 gånger i veckan som jag kommer på mig själv med att tänka "Jag är så glad att jag köpte mig en HX Boiler". Den här maskinen är nog en av de mest använda elektriska apparater i vårt hem. Den vanliga kaffekokaren står numera i ett hörn undangömd.

Detta är en fantastisk maskin som är så mångfasetterad. Man kan givetvis göra kaffe med den, och det är bara fantasin som sätter begränsningar för vad du skall använda ett skott kaffe till.

Men det tar inte slut där, man kan också göra varm choklad, te, värma pasta, varmt vatten till nudlar, det kommer bara fram fler användningsområden ju mer man klurar på det.

Helt enkelt en fantastisk maskin!

Inlärningen fortsätter!

Efter att ha lekt ute så är det dax att gå in. Skönt för det börjar bli kallt, men det värmer när jag finner ett objekt från Afrika.




Jag fortsätter med en bild i monochrome återgivning. Detta är min vinylavläsare, den har skänkt mig många timmar musik. Digitalbild av analog ljudåtergivning.

Det ser ut som om jag tappar skärpa när jag lägger upp bilderna, de blir antagligen anpassade för att inte ta för stor plats på servern. Trots detta ser man tydligt att det har slarvats med nålrengöringen, shame on you!

Nu utvidgar jag intresseområdena, kanske?

Vet inte riktigt vad som hände och jag undrar fortfarande.

I Helgen var jag på en liten minimässa i Malmö (hifimässa om någon mot förmodan undrar). Jag såg då två fotografer jobba frenetiskt för att fånga själen från mässan och vidarbefodra det till hifihungrande och väntande nördar över hela landet.

Jag blev så inspirerad att jag ställde en massa dumma frågor och fick svar som satte igång fantasin. På kvällen involverade jag ytterligare en fotograf och jag var på kroken så att säga. När Måndagskvällen kom så var min plånbok tunnare och jag hade ett löjligt leende mitt i nyllet. Nacken är dock lätt ansträngd av plåt och glasskrotet som dinglar i en rem och studsar på magen.

Så här kommer en premiärbild

Fredags menyn

Parmaskinka med färska fikon

Denna veckan är jag ute i tid, skönt att vara väl förberedd.
Vi landar återigen i Italien. Vad skall man göra, maten är ju så läcker från detta land.

Imorgon skall jag göra två rätter, vi börjar med en Antipasto.

Följande varor behövs för vår Antipasto:

6 skiva(or) parmaskinka
2 st fikon, färska
färska örter
blandad sallad
1 msk balsamvinäger
2 msk olivolja extravergine
flingsalt
svartpeppar från kvarn

Gör så här:

Lägg upp skinkskivorna på två tallrikar.

Dela fikonen i fyra klyftor vardera och fördela ut på tallrikarna.

Blanda fina buketter av örter, skott och små salladsblad och lägg på tallrikarna. Använd exempelvis basilikablad, mangoldskott, babyspenat och schisokrasse, eller vad du har till hands.

Ringla olja och vinäger över tallriken. Krydda med nymald svartpeppar och lite flingsalt.

Pasta Alfredo

En klassiker från Rom

När du åker hem från affären skall du ha detta med dig hem:

250 g fettuccine
Olivolja
75 g parmesanost, riven, färsk
1,5 dl grädde
1,5 msk persilja, finhackad

1. Koka pastan. Låt rinna av väl och häll tillbaka i kastrullen.

2. Hetta upp en stekpanna på hög värme, slå i grädden och lite olivolja. Låt det koka upp och reduceras något. smaksätt med lite flingsalt och peppar från kvarnen.

3. Lägg i pastan och tillsätt parmesanost och persilja, rör om tills allt är blandat.

4. Häll upp pastan på en tallrik och garnera med ruccola och riven parmesan. Ringla eventuellt lite olivolja över hela anrättningen.

Masi Campofiorin Ripasso Rosso del Veronese 2003

En ljuvlig Ripasso från Masis Supervenetian serie. Om jag inte tar helt fel så är väl ripasson en uppfinning från Masis vinhus. Detta vin är en blandning mellan Amarone och vanligt rött Valpolicella-vin. Man kan göra Ripasso på olika sätt, men oftast utgår man från Valpolicella-vinet som får jäsa en andra gång med skalrester från Amarone-produktionen. Detta är en enkel process och resultatet blir ofta väldigt njutningsfullt. Man får ett vin som inte har lika mycket alkohol som Amarone, det är något torrare och har väldigt lite sötma, men kraften från Amarone behålls till stor del. För att göra det enkelt kan man säga att Ripasso ett mellanting mellan en bra Valpolicella och en bra Amarone.

Niel Young Live at Massey Hall

Kanske inte det självklara valet om man skall låta maten inspirera till musiken. Jag har tidigare inte varit så förtjust i Niel Young, men denna plattan är avskalad och så känns så äkta. Maten idag är också ganska enkel och känns som den är live. Det är något med rött vin och singer/ songwriter, det hör ihop, eller?

Trevlig kväll på er!

Hur mycket styr tester vårt val vid inköp?

Jag har många vänner som lusläser tester innan köp. Det kan vara precis vad som helst, kylskåp, bilar, telefoner osv. Helst skall dessa tester vara betygsatta så att man lätt kan plocka ut bästa produkten.

Är detta ett bra sätt att grunda sitt inköp på?

Jag var nyligen inblandad i ett artikel projekt där vi testade en produkt som är till för att "städa upp" i vår elförsörjning. Vi var fyra stycken som testade denna produkt helt oberoende av varandra och med tämligen olika förutsättningar Det vill säga att vi fick en större variation av testparametrar, kanske betydligt större en många tester som betygsätts. Man kan kanske till och med säga att vi fick en mer verklighets förankrad spridning av resultatet.

Oavsett om man är hifi intresserad eller ej så uppmanar jag till att läsa denna artikel på http://www.hififorum.nu/artiklar/Noiseharvester/1.htm , jag tycker den belyser hur olika resultat man kan få i en test.

Bästa sättet att värdera informationen som man får från ett test är att jämföra de parametrar som testresultaten grundlagts från med de parametrar som råder där produkten skall användas. Det är inte alls säkert att en produkt med ett högt testbetyg passar under dina förutsättningar.

Därför är jag inte så förtjust i dessa betygstester, för oftast är de väldigt knapphändiga i att delge dig information som du själv kan värdera resultatet uti från.

Så ta dig tid att läsa en test, och försök att göra dig en egen summering av testen. Kan du inte göra en egen sumering av testen, sök efter en annan test.

Om man har dCS, skall man då byta till dCS?

dCS Paganini

Jag fick chansen en söndag att besöka en vän som förser sina öron med cd ljud från en dCS stack. Han har nu spelat på sin Verdi, Delius, Purcell och Verona ett par år och är mycket nöjd. Jag är ganska familjär med ljudet från denna anläggning efter åtskillig besök.

Efter att ha sett den nya generationen dCS Scarletti kan jag väl inte påstå att jag tycker att de bör dela ut en jul bonus till design teamet. Men när jag på Malmö mässan fick se och klämma lite på den något billigare Paganini stapeln så kan jag nog överväga en mindre bonus trots allt.

På fredagen fick jag ett samtal från min vän, " Jag har Paganini på värme, vill du komma över för lite lyssning?". Givetvis kan man inte säga nej till en kompis.

Det skadar aldrig att få sina intryck verifierade, så ibland lånar vi varandras öron. Frågeställning är alltså, skall det uppgraderas?

När jag anländer så frågar jag hur det låter och vad han tycker om den nya skapelsen, men han vägrar att delge mig sin betraktelse. Lite taskigt, men rätt och riktigt. Givetvis skall jag inte bli påverkad av hans intryck om vi skall kunna jämföra våra upplevelser.

Om vi skall börja med det rent visuella så känns det gediget ända tills man kommer till fjärren. Varför envisas så många "High End" tillverkare med att skicka med en standard plast fjärr? Nog skulle man väl kunna skicka med en något robustare fjärr till en cd spelare för 360 000:-, eller?

Frontplåtarna har det inte sparats på. De är läckert utfrästa från en massiv aluminiumbit, ett vackert hantverk i en CNC styrd maskin.

När ögonen har fått syna apparaterna från alla vinklar och de känner sig nöjda, då är det dax att sätta sig i fåtöljen för det viktiga, ljudet.

Med en gång så märks ett tydligt grepp över de musikaliska händelserna. Allt känns skarpt och ytterst kontrollerat. Alla instrument och vokalister har en mycket skarp kontur, det är väldigt tydligt var konturen slutar. Upplösningen är mycket god på den gamla dCS stacken, men här har man lyckats att ta det ett litet steg längre.

Klangmässigt känns Paganinin fastare, vilket faktisk gör att man upplever den som något hårdare i klangen. Ljudbilden är något smalare och sträcker sig inte ut om högtalare på det sätt som jag vant mig att höra Verdi & Co, djupet är oförändrat. Storlek och höjd på det musikaliska skeendet känns annars rätt, men som sagt det saknas lite luft emellan.

Efter en stunds lyssnande och skiftande av plattor så börjar det att dyka upp lite mer nyanser. De nedre delarna av frekvensområdet känns mer framträdande och trycker tillbaks en del av mellanregistret, det blir framför allt tydligt på röster. Ett tydligt musik exempel på detta är Diana Kralls, Girl in the other room. Detta något framhävda nedre register ger rytmisk musik mer liv och driv, men det känns inte riktigt homogent vid en direkt jämförelse med Verdi & Co.

Så till dagens fråga, skall det uppgraderas?

Om man sitter med en dCS stack modell år 2006 så sitter man troligtvis kvar väldigt nöjd, jag skulle inte göra uppgraderingen trots att den äldre har vissa tillkorta kommande. Den nya Paganinin känns för exakt och skarp. Just det här ordet skarpt återkommer hela tiden till mig, det blir jobbigt i längden när det är så här skarpt. Man kan troligtvis hitta en annan setup där man kanske kommer tillrätta med detta, men i just denna setup gör sig den äldre versionen bättre. Helheten och homogeniteten, de mjuka tonerna som når mina öron och den luftiga ljudbilden är de parametrar som gör att jag föredrar Verdi & Co.

Men vad gjorde då värden för mitt besök?

Jo, han lugnar sig för tillfället, ingen uppgradering och delar i stort mina intryck. Ännu en gång ser vi livet från samma vinkel.

Sent ute, men jag skall nog hinna!

Ryggbiff med Norrlandsinspererad Potatisgratäng

Det börjar bli i sista minuten men jag skall nog kunna röra ihop något i sista minuten.

Ok, då kör vi.

Detta skall handlas:

2st Rejäla skivor ryggbiff
1 kg mandelpotatis
1 st gul lök

1,5 st vitlöksklyfta'

0,4 l matlagningsgrädde
1 msk kycklingfond, flytande
Lite timjan
Flingsalt
svartpeppar från kvarn
150 g kantareller, färska
smör
1 dl västerbottensost, riven

Då var det dax att röra ihop sakerna:

1. Sätt ugnen på 200 grader.

2. Skala och skiva potatis, gul lök och vitlök tunt.

3. Koka upp grädde, kycklingfond, hackad timjan, salt och peppar.

4. Tillsätt potatis, gul lök, vitlök och koka långsamt i 15 minuter.

5. Stek svampen i smör och krydda med salt och peppar.

6. Blanda svampen i potatiskoket och rör i osten.

7. Fyll blandningen i en smörad ugnsform och grädda gyllene, ca 25 minuter.

8. Grilla eller stek ryggbiffen när gratängen är i ugnen.

Denna potatisgratängen är så krämig så jag tycker att jag klarar mig utan sås idag.

Santa Sofia

Amarone della Valpolicella

En Amarone skall väl kunna smaka till den krämiga potatisgratängen, tror den tar upp smaken från Västerbottenosten på ett underbartsätt. Detta vin är nytt för mig så det är premiär idag. Vill man ha mer information om Santa Sofia så kan man läsa på deras hemsida http://www.santasofia.com/

Lite snabbfakta om vinet från deras hemsida.

Production area
Classic Valpolicella area, on the stony hills in the village of Negrar, Fumane, San Pietro Incariano and Marano, North of Verona.

Grape varieties
Corvina (65%), Rondinella (30%), Molinara (5%), with drying of grapes for a period ranging from 90 to 120 days with a loss of water of 30%.

Yield
Each 100 kg of grapes 40 litres of first pressing.

Contents
Alcohol 15% by Vol. Total acidity 5,5-6‰. Dry extract 32-34‰.

Ageing
36 months in small Slavonia oak barrels.

Refining
8 to 12 months in the bottle.

Sensory impressions
Strong ruby red that becomes garnet. Typical and very intense bouquet but with a delicate, full, warm and velvety taste.
S

erving information
20°-22° C in balloon glasses.

Dining accompaniment
Grand roasts, game, matured cheeses.

Longevity
If correctly stored, it evolves for a long period of time (8 to 12 years).

Particularity
Made with the best grapes, after the traditional drying it is vinified according to the classical method. For its lower tannicity compared to the great Italian red wines (such as Barolo, Brunello di Montalcino..) it is largely understood and is suited to a large range of accompaniments.

Förlåt mig för att jag missade fredagsmenyn!

Veckan har varit fylld med aktiviteter som krävt mitt fulla engagemang. Det i sin tur innebar tyvärr att Fredagsmenyn fick utgå denna vecka, förlåt.

I stället för att förbereda Fredagens njutning i hemmet så var jag på Moosehead för en after work öl med en gammal vän från Göta ingenjörregemente. Det är nog en 10-12 år sedan vi sprang på varandra sist, så det var verkligen kul att få återuppta den bekantskapen.

Man kan ju tänka att två grabbar som inte träffats på många år och som blev vänner när de gjorde lumpen tillsammans förmodligen kommer att prata lumparminne, men icke. Det är otroligt egentligen, men det nämndes inga gamla minne överhuvudtaget.

Vänskapen är fortfarande mycket stark och det kändes som om vi sågs förra helgen.

Som sagt, några öl senare så var omdömet klart grumligt och det blev ett stopp på Nikkos Gyros Bar på vägen hem. Det fick bli en alternativ fredagsmeny denna vecka till förmån för en gammal vänskap, mycket trevligt!