Fredagsmenyn

Hellefile’ med örtdoftande vitvinssås

En fin fisk att starta helgen med, det mår magen bra av. Att låta dessa milda smaker blomma ut innan höstens mörker tar över och det blir tid för grytor känns bra.

Listan:

Hellefile’, räkna med c:a 200gr per man. I detta fall är vi fyra och då blir det c:a 800gr.
Potatis
3 dl Standard mjölk
3 dl Vitt vin
1 ½ Tärning grönsaksbuljong
1 pkt Krafts färskost med örter
Gräslök

1. Börja med att sätta igång potatisen.

2. Slå vin och mjölk i en kastrull, vispa ner buljongtärningen när det börjar koka upp. Reducera såsen till ¾ delar återstår. Klicka i färskosten och låt det småkoka medans du tar hand om fisken i punkten under. Innan servering smakas den av och tillför salt och peppar efter egen smak.

3. Koka upp vatten med salt (glöm inte att fisk kräver en del salt), dra kastrullen av spisen och slå ner värmen på plattan till svag värme. Lägg i fisken i kastrullen och sätt tillbaks den på plattan, låt det stå varmt men låt det inte komma i kok, det får max sjuda svagt.

4. När potatisen är kokta pressas dessa.

5. Serveras med lite klippt gräslök på toppen och ett glas vitt vin, varför inte servera en Chablis.

Denna fredag bjuder jag på Maia Hirasawa och hennes ”Though, I’m Just Me”. Den släpptes i mars i år (2008). Maia är trots sitt japanska namn född (1980) och uppvuxen i Sollentuna. Hon körade bakom Hello Saferide men kom med denna soloplatta i mars.

Hennes röst är väldigt späd och känslig, det passar utmärkt till hennes avskalade presentationer av den egenkomponerade musiken. Ett par spår involverar mer instrument än hennes gitarr och hela skivan berör mig fantastiskt bra på ett mysigt sätt. Därför tycker jag att den passar en fredag när mörkret börja lägga sig tidigt över hustaken.

Tänkte att jag skulle slänga med en platta till. Ofta lyssnar jag till musik när jag lagar mat, den brukar inte ha anknytning till den romantiska stämning jag vill bygga upp och just nu har jag en platta som går väldigt mycket.

Trots att den har fått en massiv kritik för sin ytterst bedrövlig ljudkvalitet så har Metallicas ”Death Magnetic ” tagit ett hårt grepp om min själ. Ett oerhört lyft mot St. Anger i mina öron.

Det här är hårt och långt med ett driv som jag har mycket svårt att värja mig mot. Hade ljudkvaliteten varit något bättre hade jag avfolkat kvarteret jag bor i. Det är kanske ett medvetet drag att kvaliteten är så dålig för att man inte ska spela den för högt :)
Trevlig helg på er!