Knappt hinner man fylla lungorna med luft innan benen viker sig igen. Jag klamrar mig fast vid bryggan, där en tamp skall fästas slingrar sig nu mina fingrar runt. Jag måste hålla mig kvar, får inte tappa taget.
Snörvel, influensan har åter fått tag om min svaga kropp!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderawhat happened to the other one?
SvaraRaderavery nice! hahahahaha
SvaraRaderaDet är Oktober nu. ;-) Sluta snörvla - börjar snyta!
SvaraRaderaInte orkar jag snyta mig, jag kämpar för mitt liv! :)
SvaraRaderaNämen stackars dig.
SvaraRaderaVitlök och echinacea finns kanske i huset? Prova det annars.
Krya på dig och hälsa till hustrun (om du nu orkar vill säga ;-))
Oj, det blev visst lite väl inkognito denna gången. Men det ÄR jag iaf. Kramen glömde jag också......har nog en liten släng av alzheimers light verkar det som ;-)
SvaraRaderaJamen väldigt vad svårt det blev nu då.....Jeanette alltså
SvaraRaderaVilken underbar bild som samtidigt känns sorgsen. Vet inte varför... Kramar...
SvaraRaderaJeanette, har du bytat namn??
SvaraRaderaJag fattar inte vad det är med min kropp. Jag hade en vecka i gott hälsotillstånd och så var det kört igen :(
Tack Gisan, bilden har en tydlig symbol som präglar bilden och jag förstår din känsla av den.
Symbol i bilden? Två ihoptryckta kroppar som tyngs av ett stort järnblock - det är kättrade. Dramatiskt :)
SvaraRaderaVee, som du skrev på din blogg, symboliken framhävs av sinnestillståndet. :)
SvaraRaderaHaha, precis vad jag tänkte när jag skrev kommentaren. Kan också vara en tant som är avkapad vid kjolfållen.
SvaraRadera